Sedan 2018 bedrivs ett arbete för att göra finnskogen till världsarv.
Världsarvsutnämningen är ett slags skydd mot förstörelse och förfall och det är de som har hand om världsarvet, i kommunen, regionen och staten som lovar att ta hand om det enligt ganska stränga regler. Det följer inte med några bidrag men ofta ökar besöken eftersom fler blir intresserade och själva vill besöka området.
Texter som finns i skolböcker, utställningar på museum eller hemsidor, alla beskriver de sverigefinnar som en och samma. Det stämmer inte. Det var skogsfinnar från Savolax som kom till Sverige 1580 och framåt. Deras specifika kunskap, hantverk, deras tvångsbyte av namn och språk samt att de utsättes likt samer, med mötning av skalle och nakenfotografering.
Därför anser vi att historieböcker bör uppdateras så att vi har med oss rätt historia in i framtiden.
Det omöjliga kan inte ha hänt
därför måste det omöjliga trots allt vara möjligt.
Agatha Cristie
Dagens skogsfinnar äger byggnader som behöver bevaras och restaureras. Därför måste dessa hantverk finnas i den utbildningskatalog som erbjuds.
Den 15 juni 2017 beslutade regeringen om en stärkt minoritetspolitik (Ku 2016:02). Tyvärr antogs att rätten till att ta tillbaka släktnamn kan endast ske om det ligger max fyra generationer tillbaka.
Många skogsfinnar har inte haft kunskap om att de ens är skogsfinnar eller att det finns finska namn bakåt i generationerna. När det kommer fram ska det finns möjlighet till ett val om rätten till släktnamnet.
Många är de hantverk som kom med skogsfinnarnas intåg, finns knappt att se, inte ens på museum. Auktionsverk säljer ut till inga kostnader alls när det är hundratals timmars verk. Viktigt att sprida kunskap och få till utbildningar inom hantverken.
